Det är ett antal år sedan jag använt mig av en blogg som utlopp för kreativitet, för informationsspridning, och för att skriva av mig sådant som inte hamnar i böcker eller annorstädes.
Då, för många år sedan, var jag Amyndra. Det känns faktiskt längesen. Jag har varit Soulmama så länge, och använt det namnet också inom min konst.
Jag beslöt mig nyligen för att starta upp en ny blogg, men kämpar fortfarande med layoutandet. Det känns aningen begränsat efter att jag haft fria händer gällande ett par hemsidor på sistone. Men detta ska ju vara ett utlopp, inte en portfolio (en sådan hittar ni på www.univocalmusic.com/soulmamaarts).
Jag kommer att skriva om själsliga tankar, om konsten i den yttre och den inre världen, dela med mig av foton, bilder och diverse projekt (som säkert mestadels kommer att behandla byggnadsvård och min dröm om ett eget hemman med timmerhus, rosenträdgård och den stora, stora kärleken).
Jag är kanske ingen bloggerska, egentligen. Men Facebook känns inte hemma för mig heller, och böckerna, dikterna, och konsten jag gör tar ju sin tid. Detta är ett snabbare uttryck, men med mer rum för utsvängningar jämfört med andra sociala medier.
Just nu har jag sjukledigt från mitt arbete på Univocal Music, från fotande, marknadsföring, och sådant jag normalt jobbar med. Jag kämpar med en underfunktion i sköldkörteln, som ger utmattning, depression och diverse fysiska åkommor. Detta har jag inte tänkt undanhålla från någon. Förhoppningsvis är jag snart på benen igen och kan arbeta – men tills dess behandlar jag allt det som dyker upp i mitt inre, försöker njuta av sommaren, och skapa så mycket jag kan men bara sådant jag vill. Skönt att ha läkarordination på något sådant.
Jag är en sökare. Det säger många om sig själva, och jag kan också relatera. Men egentligen skulle jag väl vilja kalla mig en hittare. Det handlar om de små sakerna, upplevelserna. Men kanske jag också snart hittar hem till de stora drömmarna.
Lämna ett svar