Ja, denhär utbrändheten jag går igenom just nu innefattar en depression. Jag upplever ofta ett så dåligt självförtroende att det nästan känns som i tonåren. Jag känner mig fet, ful och allmänt onödig som människa. Som tur är har jag kommit längre än så i min själsliga utveckling – så stunderna, även om de kommer ofta, är sällan långvariga. Jag vet bättre.
Men likväl är de högst verkliga då de slår till. Idag, med migrän och allt, tänkte jag att nu åker jag ut på vägen med all blomsterprakt och tar somriga, glada bilder av mig själv så jag får känna mig fin och lycklig. Åtminstone lite ”fake it until you make it”.
Det misslyckades rejält. I de flesta bilder såg jag ut som en galen elefant som sprang och studsade omkring på vägen. Inte särskilt elegant alls. Usch.
Hursomhelst var det vackert ute, trots blåsten, och tja, man kan ju inte alltid lyckas.
Ja, det var ett enda spring till och från bilen (som agerade stativ), och det såg säkert helt tokigt ut. Intressant att en av misstagsbilderna med spring i blev en av de enda jag täcks visa.
Svart & Rött
På de här (fina) bilderna ser det ut ungefär som på det jag målar just nu. En skog, sommar, massor md grönt och en jättefin tjej som springer (fast min tjej har älvavingar) Bra att du ger dig ut, bra att du fotar! Och är du inte nöjd med det du fotat så är det ändå bra. Because you did it!! Kram!