Denhär kvällen bjöd inte på vacker solnedgång och dimma. Men jag körde ändå småvägarna mot sydost och såg molnen torna upp sig.
Jag träffade på två av mina absoluta favoriter; koltrasten och räven. De har fina budskap och gjorde resan vackrare. Räven är bland annat en otrolig ”problem solver” och pratar om visdom, snabbtänkthet, fokus och annat intressant. Den säger också att resan man är på kommer att vara säker. Det är alltid skönt att se räven då man är ute och kör. Allt kommer att gå bra.
Koltrasten däremot är en av mina trognaste själskompanjoner; healing, mediala förmågor och kreativitet pratar den om.
”Blackbird stirs psychic abilities and brings to consciousness latent healing gifts and creativity. Blackbird shows how to move with determination, focus and tenacity and how to use your power to its fullest potential. At this time there is a magic of the unseen worlds coming forth that is paired with the balance of grounding within the earth as you walk your path.”
Och av dessa vackra djur blev jag ledd till en åker långt bortom allt heligt. Eller inte riktigt så, kanske där det heliga börjar. Där körde en vän med traktor.
Då jag var yngre ville jag inget annat än bort härifrån. Från Finland, Österbotten, ja åtminstone Kronoby. Nu känner jag mitt släktträds rötter dra mig mot de förbjudna Småbönders-trakterna. Hursomhelst tänker jag banne mig inte flytta från denhär nejden. Den är mitt hemma. Så långt har jag kommit. Jag har kommit hem, innan jag ens åkt härifrån.
Kvällen avslutades med att ge healing åt en annan vän som har det tungt just nu. Healingen kanske jag pratar mer om en annan gång. Det är något naturligt förekommande i mitt liv, i min genetik, i min själ. Det är inget jag tycker jag behöver försvara, eller predika om. Men jag kanske berättar mer i alla fall, nån annan gång.
Kärlek.
Lämna ett svar