Förr tänkte jag alltid att ceremonier, symbolik och heliga föremål var till för de religiösa. Nu förstår jag att allt detta kan hjälpa oss förstå både det inre och det yttre. Komma närmare. Någonting.
Jag åkte idag till en plats jag kommit att älska, för att försöka säga farväl till en dröm. En avskedsceremoni. Och jag säger ”försöka”, för att säga farväl till en dröm är nästan svårare än att säga farväl till något eller någon i verkligheten.
Det är en plats som är så förbannat vacker. Där någon någongång bott. Där vi aldrig kommer bo igen.
Jag måste hitta en ny väg. Trots att denna känns så varm. Som ett hemma.
Förgätmigej.
Stenrösen överväxta av århundraden. Någons hemma. Någongång.
De stora träden. De jag låtit stå kvar, hade jag bott här.
Langfosstejna. Några av de minnen jag bär med mig.
Lämna ett svar