Sovrum

Mitt sovrum är kanske ett av de minst inredda rummen i mitt hus. Trots att det har en otroligt varm, välkomnande och rogivande känsla så har jag inte satt tid på att inreda. Det är trots allt rummet där jag sover och drömmer, utan inverkan av vad som finns runtomkring, och det är rummet där alla mina kläder huserar, vilket inbjuder till ett visst rådd.

Tyvärr, trots värmen och välkomnandet, har sovrummet känts aningen ensamt och tomt på sistone. Förståeligt nog. Så det var väl dags att reda upp, få det att kännas mer som ”mitt” igen (inte för att det varit någon annans då jag bott här, men det rymmer många minnen, fina minnen).

Och ja, jag har ju alldeles för mycket kläder. Så idag var det dags att reda upp, och samtidigt kanske rensa bort lite kläder. Den högen blev dock mycket liten. Då jag gått ner så mycket i vikt senaste åren, men på senaste tiden gått upp ett par kilo igen, känns det riskabelt att göra sig av med för mycket kläder. Jag vet liksom inte vad jag passar i då jag kommer ur det här illamåendet.
Och med mitt självförtroende på bottnen vet jag inte ens vad jag passar i imorgon. Det åker av och till. Så det mesta behöll jag – men skapade viss ordning. Och plockade fram sånt jag sällan använder för att se om det kommer att användas, eller om jag ska lägga bort.

Sovrummet bjuder på väldigt lite konst. Då det är så lågt i tak, och de flesta av mina tavlor är så stora, så har jag valt att ha det mesta på nedre våningen. Det är ju samtidigt en portfolio för människor som besöker mig, och sällan kommer de ju upp till sovrummet. Det finns dock ett par tavlor jag känner att jag vill ha i sovrummet – vi får dock se om de blir flyttade nångång.

Någon gammal tavla, gatukonst från San Francisco, samt Majkken Warghs grafik och Ruoska Leivos tavla hittas dock här. Och nostalgiska trollbilder som jag ska rama in nångång.
På bilden syns morfars gamla staffli (som också morbror Tomas använt tror jag) med min halvfärdiga gamla tavla. Nertill syns kartongkonst jag köpt på gatan i Berkeley, och så trollbilden som är uppsatt tillfälligt oinramad.

Kristaller är ju också något jag sysslar med. I form av kristallhealing och -läsning. Det kanske jag går in mer på en annan gång. Men i sovrummet bor mitt fina ametistkluster.

Förr hade jag svårt med ametist – det snurrade på för snabbt, den har en så hög vibration att jag ofta blev stressad av den. Trots att den ska vara en perfekt drömsten. Men det här klustret introducerade jag åt någon jag älskar, och tillsammans renade och laddade vi klustret en gång innan läggdags. Och sedan dess har det varit en trogen drömkompanjon. Trots det taggiga utformandet så håller jag det ofta i handen då jag sover, eller har det placerad under kudden.

Bredvid sängen har jag lite litteratur. Jag har inte läst allt – dels för att lampan varit sönder ett tag, och jag har inte orkat byta då elen ska dras om. Nångång. Det har lämnat, som så mycket gör. Men I nedstigande led av Denise Linn är en bok jag rekommenderar. Den gav mig ny insikt i släktled och härstamning. Den har definitivt inspirerat lite av tonen i min nya bok.

Böckerna om sexualitet och sexuell hälsa har jag bara börjat på. Förstås finns Masters och Johnsons klassiker där. Jag har alltid intresserat mig för ämnet, och funderade ett tag på att utbilda mig till sexualterapeut. Men då jag helst behandlar ämnet på ett mer själsligt plan än ett medicinskt, så finns det inte direkt utbildningar som lockade. Istället läser jag på själv, så att jag har lite kött på benen ifall jag stöter på sån problematik i min healing och så vidare.

Mänskliga relationer, och denna mest intima version av relationer, är definitivt något som intresserar mig mer än mycket annat och det syns säkert också i mina böcker och i min konst (som faktiskt kallats pornografisk av särskilt känsliga åskådare).

Så ser alltså mitt sovrum ut nu efter att jag städat. Fortfarande inte inrett med tanke bakom, men i alla fall lite lugnare utan klädhögar överallt och allmänt rådd.