Vilken fantastisk färgsättning som uppenbarade sig utanför fönstret då åkern till söder fick sig en omgång. Snart förvandlas väl gräset till dinosaurie-ägg också.
Det kan hända att jag framkallade traktorn eftersom jag ritade en strax innan. Vem hade kunnat tro att det kanske dyker upp en traktor i min nya bok? Nåväl, får se om den tar sig så långt.
Som jag skrev i förra inlägget så är drömmar en stor gåva för mig. Men inatt fick jag knappt sömn alls och drömde bara en massa rådd som fick mig att känna mig ännu tröttare då morgonen kom.
Idag tänker jag istället ännu på drömmen jag hade natten innan. Jag drömde om den mobbare som var värst i högstadiet. Jag har inte tänkt på, eller drömt om, honom på många år. Men i många år sade jag att han var den enda människa jag hatade. På riktigt hatade.
Jag minns inte riktigt scenariot i drömmen igårnatt, men jag minns att han på något sätt försökte få mig i säng. Av någon underlig orsak. Jag fylldes av äckel och fick sagt till honom att jag inte skulle ligga med honom om han så vore den sista mannen på jorden.
Då jag vaknade insåg jag att jag inte hatar honom längre. Kanske fick jag sagt det jag behövde säga, om än under konstiga omständigheter, och jag har ju länge vetat att han inte visste bättre.
Hat leder ingenvart. Nu kan jag väl mest tycka synd om honom. Eller tja, efter drömmen igårnatt kunde jag nog inte bry mig mindre. Jag tror jag är fri också från den sorgen i mitt förflutna.
Lämna ett svar