Det har blivit mycket yoga senaste dagarna. Jag försöker hitta tillbaka till kroppen, och hittills går det ganska bra. Jag känner ju var jag faktiskt har problem, vilka rörelser kroppen helt enkelt inte klarar av just nu, men yogan är så lugn i sig att jag inte känner mig värdelös för det. Jag gör någon annan rörelse i stället och landar i det jag kan och klarar av. Det är skönt men omvälvande, att landa i kroppen. Det får mig minsann att landa i själen också.
Jag pratade med en vän igår om musiksamarbeten, och påmindes plötsligt om en låt jag, syster Anna, bolagspartner Niklas och singer-songwritern Ryan Fikejs skrev på en flodstrand i Kalifornien 2010. Det finns en inspelning från värdinnan Maureens vardagsrum, och jag tänkte dela med mig av den.
Jag och vännen pratade mycket om förändring igår, och låten var väldigt passande. Och det är fantastiskt att tänka på alla de liv jag levt också i detta livet. Att jag fixade liten turné åt Anna Phoenix i USA för fem år sedan. Att vi faktiskt var där och upplevde något stort i det lilla. Något litet i det stora. Och låtskrivarsessionen med Ryan var så harmonisk och givande. Synd att det aldrig blev någon ordentlig inspelning av låten – den är fin.
Lämna ett svar