Jag är i otakt med mig själv. Inatt förkortades natten från båda ändar. Jag varken fick sömn på kvällen, eller sova ut på morgonen. Det är en rastlös känsla, och jag blir så trött.
Jag drömmer konstigheter. Och jag väntar. På något. Någon.
I väntan på så tar jag självporträtt, eller något sådant.
Försöker älska det som är nu, i väntan på förändring.
I väntan på att bli något annat.
Lämna ett svar