Jag åkte ut till vårt träsk. Jag missade solnedgångens rosa sken med några minuter. Annat var det då midnatt i juni lyste över oss. Men visst, det var vackert nu också. Ingen dimma, inget sällskap. Men båten låg kvar.
Jag ska försöka ta mig ut hit någon tidig morgon och se dimman dansa än en gång. Vårt träsk. I mitt hjärta.
Lämna ett svar