Mitt arbete med medial vägledning går vidare med goda resultat. Efter årsskifte och bolagsreform kommer nog detta att bli en del av mitt ”riktiga” jobb.
Men det är fascinerande hur ”lätt” det är att svara på andras frågor om hjärtesaker och jobb, och hur svårt det är då det kommer till en själv. Alla medium jag känner har sina egna problem, och en aningen luddig syn på sin egen själavandring – och så ska det väl också vara. Mitt eget medium säger alltid att det är två vågskålar – det andliga och det jordliga – och att det jordliga alltid måste väga tyngst. Och så är det. Det är livet här som människa som gör oss till de vi är nu – och det är också en del av gåvan i att vara medial, och att jobba med terapi på det planet. Vi måste leva själva för att förstå andras liv och våndor.
I dessa tider funderar jag mycket på resurser. Själaresurser – de oändliga. Kärleksresurser – de nästintill oändliga. Och energiresurserna – de så ofta sinande.
Det är så väldigt lätt att älska. Och då menar jag det stora ordet – inte relationer, som ju kan vara svåra. Inte känslor omkring – som kan vara desto svårare att ta på. Men själva kärleken.
Närsomhelst kan vi känna oändligt mycket kärlek för många personer samtidigt. Det är så väldigt lätt att älska. I alla fall för mig.
Det är nästan så att jag plågas mer av att inte kunna hälla ut min kärlek över någon – än då jag inte känner att någon häller ut sin över mig. Fast å andra sidan, då jag känner mig tömd, trött, ensam – då känns det ju nog som att jag plågas mest av att vara utan (även om jag vet att man aldrig är det).
Jag älskar att älska. Att hälla ut allt jag har inom mig på någon. Att skämma bort dem, att vidröra och beröra och omröra inne i hjärtat. Men det är inte alldeles enkelt då det finns stunder då ingen vill ha det jag har att ge. Och då jag inte får ge känner jag mig mest tömd på allt.
Fast kärleksresurserna verkar inte gå hand i hand med energiresurserna. Inte alltid. Ibland finns det inte energi nog till allt som borde göras. Kärlek som ska fördelas, och fysiska, konkreta saker som borde tas itu med. Jag är fortfarande väldigt trött stundvis, och kroppen mår ibland väldigt dålig. Då hade jag velat ha någon som häller ut allt på mig. Att jag kunde få sörpla i mig kärlek i oändlighet, och fylla på energiförrådet.
Jag arbetar fortfarande på att balansera vad jag ger, vad jag får, och varifrån jag tar. Alla dessa resurser. Det verkar andra också jobba på, kanske extra mycket just nu i mörka tider. Balansen är svår.
Kärleken hisnande.
Lämna ett svar