Det var en gång en kritiker (obs! inte konstkritiker, enbart kritiker) som kallade min konst för pornografi. Jag skrattade mest åt det, chockat, förvånat. Det var inte ens de kanske mest erotiska av mina verk det handlade om. Men nakenheten störde henne, gjorde henne illamående.
Visst, erotik kanske man kunde kalla det. Pornografi antyder väl om en intention att väcka sexuella lustar osv, och en sådan intention har jag inte. Det är väl bonus om någon skulle få något sånt ut av min konst. Kanske minuspoäng om någon blir illamående. Men att väcka känslor är väl konstens mål.
Ja, min konst innehåller ofta nakenhet. Kroppar. Intimitet. Möten. För det är därifrån jag får mest inspiration. Det är genom nära människomöten jag beskådar och försöker förstå mig själv – och hela universum.
Jag brukar säga att jag är mer makro än vidvinkel. Det är i detaljerna jag ser helheten. Om man då kan kalla närhet, kärlek, relationer eller sex för ”detaljer”.
Men mitt senaste verk är av någon orsak mitt mest vågade hittills. Så känns det för mig själv i alla fall. Det är ovanligt ”dirty” eller ”gritty”. All min konst är spirituell – men i detta verk är det inte lika tydligt. Det är naket på ett helt annorlunda sätt.
Vissa kanske säger att sex kan vara mer eller mindre spirituellt. Jag svänger på det. Sex kan vara mer eller mindre kroppsligt. Spirituellt är det alltid. Människomöten, beröring, intimitet – alltid spirituellt. Man kommer liksom inte ifrån det.
Så den här nya tavlan är också väldigt spirituell för mig. Men visst, jag är själv förvånad över dess råhet, dess komik, dess påträngande intensitet. Och färgvärlden är för mig alldeles ny!
Varsågoda – Soulmamas senaste pornografi!
Lämna ett svar