Arg idag är Soulmama

Okej, kanske inte arg. Men ledsen och besviken.

Som ni kanske förstått lever jag delvis på utkomststöd och delvis på mitt företag. Sedan verksamheten ändrades i början av året har jag inte orkat eller kunnat få sådana inkomster att jag skulle kunna leva helt på företaget.

Nu kommer smällen från socialen. ”Enligt utkomststödslagen är var och en skyldig att enligt bästa förmåga dra försorg om sig själv och sitt eget uppehälle. Sökande har en egen firma som till viss del ändrat karaktär sedan början av 2016. Dock har det inte märkts av någon förändring i lönsamheten. Ifall sökande väljer att fortsätta bedriva olönsam företagsverksamhet kommer grunddelen att sänkas med 20%… Enligt anvisningar från social- och hälsovårdsministeriet är det motiverat att bevilja utkomststöd till fullt belopp först när företagsinkomsterna motsvarar grunddagpenningens storlek.”

Då jag blev heltidsföretagare kring 2012 var det inte mitt val. Jag hade tackat nej till ett opassande arbete och ansågs då av Arbetskraftsbyrån att det är mitt företag som står i vägen för mitt arbetssökande. Så jag kastade mig ut i egenföretagandet. I ett par år fick jag fullt utkomststöd då firman inte drog in tillräckliga inkomster. Först efter det började socialen begära att jag lyfte lön. Jag fick skrapat ihop till en liten lön varje månad som då godkändes. I samma veva som jag blev utbränd begärde de att jag skulle lyfta mer lön – eller få sänkt grunddel. Men istället blev det sjukledighet.

Nu då företaget ”ändrat karaktär” fick jag tydligen bara ett par månader på mig att börja dra in massor med pengar. Nästintill en omöjlighet, delvis på grund av marknaden, delvis på grund av mitt mående.

Det verkar så att MIN bästa förmåga inte räcker till. Allt jag drar in på firman dras ju av från utkomststödet. Så jag lever på existensminimum varje månad, även om jag arbetar. Det som de kräver är att jag ska dra in lika mycket som om jag vore arbetslös. Det vill säga närmare 500 euro i lön. Då skulle jag få fullt stöd (vilket i sin tur betyder nästan ingenting, eftersom jag då drar in min egen inkomst). Om jag drar in mindre än det så dras 20% av, vilket innebär att jag skulle tvingas leva på ca 350 euro i månaden.
Och visst känns det orättvist att om jag kämpar och kommer upp i säg 400 euro i månaden, så dras ändå 20% bort av mina hårt införtjänade pengar. Och det kostar att ha företag, med moms, bokföring och annat, så är det ju 600-700 euro jag måste dra in för att ens kunna lyfta 400.

Det som detta betyder är att de hellre ser att jag ger upp mitt företag och blir arbetssökande. I verkligheten är det ju att flytta över mitt understöd från socialen till FPA. För det finns inte arbete överlag, och det finns inte arbete jag klarar av där ute. Ifall de skulle tvinga mig i ett för tungt arbete skulle jag igen vara sjukledig.

Jag anser inte att mitt företag är olönsamt. Det är fortfarande i vaggan, jag har liksom just börjat. Mitt företag är inte heller olönsamt varken för mig eller min omgivning. Det jag gör är bra för mig, och för mina kunder. Det är enbart ekonomiskt som det inte räcker till för att ”dra försorg” om mig – ÄNNU.

Jag kommer givetvis att göra mitt bästa för att kunna leva helt på mitt företag med allt vad det innebär – konst, foto, medial vägledning, healing, marknadsföring och så vidare. Men jag är rädd att de närmaste månaderna kommer att bli riktigt tuffa. Detta bäddar för en svältsommar, tyvärr.

Jag är rädd att det kan bli aktuellt med sjukledigt igen. Drömmen vore väl att få deltidssjukpension eller något annat mer eller mindre omöjligt. Jag kan ju med glädje arbeta halvtid – men med PMDS, sköldkörtel och en söndrig hand som ännu ska undersökas – så är det omöjligt för mig att göra min bästa förmåga lika bra som andras.

Nå, nu vet ni hur jag har det. Jag tar tacksamt emot klienter för medial vägledning, eller konstprojekt, eller fotouppdrag. Och mina webshopar har jag länkat till mer eller mindre varje dag senaste tiden. Så ni är mer än välkomna in där!