Midsommaren kom. Jag brukar vara ledsen ibland på högtider. Det känns alltid som att högtiderna, hur oviktiga de egentligen än är, borde firas tillsammans med en högt älskad människa. En livspartner. Midsommaren kanske speciellt. Att den borde innehålla pussar och älskog och en lila sommarnatt.
Nåväl, något sådant fanns inte i min verklighet denna midsommar, och det sörjer jag. Men tacksam var jag att fina vännen Ingemo spontant bjöd in sig själv. Och ÄNTLIGEN är terassen klar! Vi sågade och spikade dit de sista brädena på räcket och så var den klar, efter veckor av väntan på den sista handläggningen.
Terassens golv, och de grövre stolparna i räcket är inhandlade, dock till specialpris. Räckets övre kant är gjord av de bräder som lämnade efter golvläggningen – och det finaste med allt är att resten av räcket, de tunnare brädorna – de var alldeles gratis! ”Skräp” från ett byggvaruhus. Underbart!
Senare dök också ett par andra vänner in och fick provåka terassen, och nu tillbringar jag den lila sommarnatten ensam med en tv-serie.
Jag fick en tidig födelsedagspresent av Ingemo. Det var nog den roligast dekorerade present jag någonsin fått 🙂
Trädgården har tagit mycket stryk av ösregnen, och de kalla nätterna här tidigare. Men mycket blommar vackert.
Förr har jag bara sett Förgätmigej som undantag i livliga gräsmattor och längs dikesrenar. Men nu har jag rentav rabatter av Förgätmigej. De finns på ett flertal ställen i trädgården som kvadratmeterstora områden fulla, fulla med det som inte får glömmas.
Förgät mig ej, säger de. Som om det ens vore möjligt att glömma den man älskat, och älskar. Det finns saker som aldrig glöms, människor som aldrig lämnar en. Aldrig helt.
Så i sinnet delar jag denna midsommar med honom i alla fall.
Lämna ett svar