Midsommaren fortsatte med årliga firandet av mommos födelsedag. Det passade ju bra eftersom vädret inte lämpar sig för terass-häng.
Mommo visade en bild på moffa som jag inte sett förut. Faktum är att det känns som att jag sett alldeles för få bilder på moffa överlag. Han lämnade detta livet då jag var liten, så jag har knappt minnen av honom alls. Men jag känner ett väldigt starkt band till honom. Ett medium sade för cirka tio år sedan att hon såg att moffa var med mig. Att han tyckte om att hänga med mig och mina vänner. Sedan dess har jag tagit det för givet, och pratar med honom ibland, och ber om stöd då det behövs.
Det är också från moffa jag fått min konstnärlighet, och kanske är det en del av vårt starka band. Jag känner att jag känner honom bättre än jag borde. Både hans bättre och sämre sidor. Sådant som inte syns, kanske. Mer än tobaken han gömmer i sin högra hand 🙂
Ett annat band som är nästan starkare än något annat är det jag känner till min mommo – framförallt då hennes mammas släkt från Småbönders. Jag är alldeles säker på att jag levt vid Svartsjö för länge sedan.
Nåväl, regn är också väder. Så jag distraherar mig själv från ledsna tankar med mer tv-serier – och mina bilder från förra nattens ljusspektakel.
Josefin
Wow vilka magiska bilder!