Det är alldeles ljust då jag kommer hem vid midnatt. Jag har sett tre harar på dagens bilturer, och det är fler än jag sett på kanske tre år sammanlagt.
Nu ikväll löper tankarna amok igen. Jag är arg och ledsen. Mensen är igen några dagar sen och först nu kommer hormonerna ikapp sig själva, och johannesörten har inget att säga till om.
Men nu har jag äntligen inspelningstekniken på plats, så jag ställer mig med mikrofonen och övar och övar visan som snart ska spelas in på riktigt.
Jag har alltid förr varit helt nöjd med att jag inte har någon sångröst som duger, och med glädje varit den som stått för text och produktion. Att stå i rampljuset har jag inget behov av.
Men visst har jag ibland saknat möjligheten att själv vara instrumentet som framför min text och min känsla. Så då jag gjorde min egen debut i att skriva en visa på svenska – då var det ju lika bra att göra sångdebut också. Alltså sjunger jag nu dagarna i ända för att få det rätt då gitarrspåret landar hos mig och jag ska spela in på riktigt.
Visan går i det register jag klarar av att sjunga relativt fint – och jag tror att jag kan bli nöjd med resultatet även om jag inte är gjord för att vara sångerska. Kanske jag rentav hörs på Radio Vega framöver 🙂
Lämna ett svar