Ibland kallas konst (eller en åsikt, eller varför inte en frisyr) ”vågad”. Det antyder ju att det handlar om mod, att det var modigt att måla tavlan, säga åsikten, eller raka huvudet. Men ofta används uttrycket som något aningen negativt.
Det är ”extremt”, ”skandalöst” eller rentav ”snuskigt” – som i det här fallet kanske.
Men jag väljer att kalla den här vågade tavlan för modig. Det är kanske den mest vågade tavlan jag gjort, och till det krävs lite mod.
Då jag påbörjat tavlan hade jag en tanke om att kanske göra en tavla man också kan ha uppåner. Kanske det kunde föreställa något helt annat då. Men jag släppte tanken en bit in på vägen, för det var inte poängen med tavlan. Motivet var för viktigt, jag ville inte kompromissa bort något för att få det att likna något annat från andra hållet.
Det roliga är att den faktiskt går att ha uppåner ändå! Visserligen ser det inte ut som något helt annat – men det ser minsann annorlunda ut.
Perspektiv, kontraster. Det är sådant jag älskar. Det är knepigt att måla, både perspektiv och kontraster. Och att skriva om dem. För perspektiv och kontraster är knepigt också i verkliga livet. Men otroligt fascinerande.
Ibland vill man inte ha kontrast, ibland inte ett större, eller mindre perspektiv. Och ibland vill man ha de stora skillnaderna. Sådant är det; livet.
Här är ”God loves us all”. Ja, en underlig titel kanske, men det finns kontrast och perspektiv i den titeln, för mig personligen. Och detta, om något, är personligt.
Lämna ett svar