Dagarna i Pargas var fina. Med syster och Set och mammorna. Det blev mycket god mat, skogspromenad, kyrko- och loppisbesök, samt lite vägledning och healing. Och jag fick aromaterapi av syster – mycket uppskattat!
Det här blir mest ett bildinlägg. Tyvärr har kameran bråkat med mig, så de magiska skogsbilderna blev nästan alla pixliga och skit. Och kyrkobilderna. Jag vet inte vad felet är ännu, och det skrämmer mig. Kameran är mitt levebröd ganska långt.
Jag har hursomhelst inte orkat editera och ladda upp så många av de bilderna, men inlägget är ändå fullt av bilder, så kanske det är okej.
Jag låter bilderna tala. Det enda jag riktigt vill säga i ord är TACK till syster och Set för deras gästvänlighet. Och för att jag alltid känner mig så jävla inspirerad efter Pargas-besök.
Min mage har ju bråkat, tydligen får man inte bort magsäcksinflammation med bara bra feelis. Inte jag i alla fall. Men jag har trots det, eller kanske på grund av det, blivit väldigt inspirerad till att göra bättre och intressantare mat.
Efter att utbrändheten, magen och rädslorna börjat styra så har min mat blivit rätt tråkig – men nu känner jag grym inspiration att göra något åt den saken! Stora pengar föll ur börsen bland annat vid Ruohonjuuri i Åbo, bildbevis kommer senare i inlägget, men även om bra mat kostar så vet jag att min kropp förtjänar det.
Inlägget börjar därför med mat från resan. Både sånt jag åt, främst frukostar, men systers tallrik figurerar också. Jag tar fortfarande avstånd från nötter och en del frukter, så hennes tallrik såg alltid intressantare ut 🙂
Först ut en glad gröttallrik! Resten av inlägget är inte i tidsordning – mer temaindelning gäller.
Skönt att vila och bräka, och skrapa sig uppefter träd.
Skivomslag med dessa troll här nedan? 🙂
Mycket mums, och till och med ekologiskt smink köpte jag lite av – efter tio år utan. Dock har jag nu ett utslag på ögonlocket – hoppas verkligen inte det var ögonskuggan jag inte tålde!
Jag blir alltid retad för att jag har så många väskor med mig på resa. Om jag inte har en stor kappsäck förstås, som då man far utomlands. Men problemet på kortare resor har varit mitt behov av många klädmöjligheter och frånvaro av en redig ”sportbag”. Jag hittade en stor, redig hippieversion i Åbo. Så den kom jag hem med, och typ allt jag hade burit i flera mindre väskor rymdes i den!
Skönt att vara hemma – och få landa i varm famn. Nu ska jag försöka bli frisk. Det är banne mig dags.
Lämna ett svar