Jag skrev ju om mitt fågelbrädesprojekt HÄR. Och idag blev det klart.
 |
Då det kommer till snickerier är jag nog bättre på att renovera och måla, än att bygga nytt. Speciellt om jag är ensam. Jag blir så slarvig och otålig. Det finns inte kunskap eller ork så det skulle räcka till mästerverk. Det sparar jag till min konst 😉
Fast det är nog ett problem det där. Jo, jag vet att mina kunskaper är bristande då det kommer till vissa saker. Men det värsta är just ensamheten. Jag är verkligen dålig på att hålla igång projekt ensam. Jag orkar inte, blir inte inspirerad. Då jag gör min konst – som jag gott kan göra ensam – då är det alltid med inspiration tagen ur ett kärleksfullt möte eller en omvälvande upplevelse. Allt annat gör jag helst tillsammans med någon – annars blir det mest bara skräp, eller halvfärdigt.
Och här hade jag nog behövt mina snickrande vänner. Fågelbrädet är fruktansvärt fult och lär inte hålla länge. Men jag gjorde det, och jag gjorde det ensam. Jag satte in en gammal, fin kaffekopp mest för min egen skull.
Nu har jag bjudit till middag och väntar på mina flygande vänner. Fågelkuckning på heltid ska det bli i vinter!
Och nu över till det som dagarna består mest av – braskuckande!
Lämna ett svar