Sköna, lata dagar unnar jag mig. Att ligga på soffan och titta på film är något jag nästan aldrig klarar av ensam. Jag brukar vara så rastlös att jag måste göra något annat småpysslande samtidigt. Men på juldagen och julannandagen fick jag till fler filmer och bara låg och njöt. Nu har jag igen sällskap och myser på i mellandagstakt.
Jag lyssnar bland annat på KAJs ”Kom ti byin” och gläds. ”Pjaso”-musik är inte riktigt min grej. Allt som har med humor att göra bör ha en djupare mening, något intellektuellt över sig, för att jag riktigt ska orka med det. Och äntligen har KAJ lyckats! 🙂 Jag älskar ”Kom ti byin” som känns som en vacker hymn till vårt kära Österbotten.
Vilken dundermening! Jag älskar att bo på platser där det inte sker just något, men mycket blir gjort. Där det sker mycket och inget blir gjort blir jag bara stressad, känner inte av min egen potential. Men på landet där är jag hemma.
Och det skulle ni aldrig hört mig säga för 15 år sedan. Då jag drömde om rikedomar och designerliv i USA. Nu vet jag var mina rötter är och de håller mig fast förankrad i marken som fött och fadrat mig.
Innan jul fick jag också äran att göra en porträttfotografering inför en julklapp. Det är inte första gången jag tar bilder som ska bli presenter och det känns alltid som en ära att få fånga någon så vackert och ärligt som möjligt – eftersom bilden ska ges åt en älskad.
Jag har fått lov att dela med mig av ett par av den dagens fotoskörd. Hoppas ni blir inspirerade att använda mig som porträttfotograf framöver!
Becca
Tänk, just den meningen i KAJ's låt fastnade även i mitt huvud då jag hörde den för första gången. Mitt i prick!