Ja, han har FIV – alltså katt-HIV. Tänk att också våra älskade katter kan få en sådan sjukdom som bryter ner deras immunförsvar.
Det var så att för några dagar sedan meddelade grannen att deras katt blivit riktigt dålig med infektion i munnen, och labbtesterna visade FIV. De tyckte det vore bra om jag kollade Klöver också, för de har ju nog haft sina slagsmål kan tänkas.
Idag tog jag och Klövers bonuspappa honom till veterinären och tyvärr visade snabbtestet positivt. Lyckligt nog är han ju inte sjuk alls nu – och han kan klara sig många år än – men får han en infektion finns det större risk att han inte klarar sig igenom den ens med medicin.
Nu får jag fundera om jag ska börja ha honom som innekatt – för att minska risken för infektion och att han smittar andra – eller om jag fortsätter låta honom vara den stora, fina jägare han är.
Jag är iaf otroligt fascinerad och full av beundran över hur duktig han var vid veterinären. Sist jag var dit var det nog sprättande hit och dit innan vi till sist fick i honom sprutan med medicin. Men idag var han lugnet själv.
Han hatar att åka i bil i den alltför lilla buren, så han grät hela vägen dit. Men väl inne vid veterinären på bordet så var han lugn och försiktig och tryckte sig uppefter mig. Stora Klöver blev riktigt ”mamsig”. Han lät veterinären raka lite på tassen och då hon tog blodprov ville han inte se på nålen utan tryckte huvudet mitt mitt bröst. Sedan när hon plåstrade om vågade han igen kolla vad som var på gång.
Så mänsklig han är, min Klöver <3
Nu är han nog ute och rojvar, det hade vi lovat honom, eftersom han tvingades vara inne hela morgonen så han säkert skulle vara på plats då vi skulle åka. Men då han kommer in ska jag börja känna efter mer hur jag riktigt ska göra. Och imorgon kanske ringa veterinären på Åland för att reda ut hur gammal han riktigt är. Jag vet ju att han borde ha många år kvar att leva, så frågan är vilket liv han förtjänar ha.
Älskade, älskade katt.
Lämna ett svar