Det här skulle ju inte bli en fågelskådningsblogg. Men det ska vara en själslig blogg för intryck och uttryck. Och dit hör definitivt mina fågelmöten.
Igår fick jag bekanta mig med en koltrast vid mammornas. Det kändes så längesen sist vi sågs.
Och nu besöker grönfinken mitt fågelbord ofta. Dessutom har han börjat ta frugan med sig. De är bara någon centimeter större än talgoxarna och blåmesarna, men de är helt klart i en annan liga. De nervösa talgoxarna kan flaxa omkring grönfinkarna, och nästan landa på dem, utan att de bryr sig det minsta.
Och idag blev grönfinken väldigt nyfiken på oss här inne bakom fönstret. Han mumsade på sina solrosfrön och kom närmare och närmare glaset. En riktig linslus!
Blåmesen med sina snygga brillor och hatt besöker mig också regelbundet nu. Så vacker!
Lämna ett svar