Det börjar bli några år sedan jag fyllde en skissbok, och ännu längre sen jag fyllde en dagbok. Men det är något jag längtat tillbaka till – utan att riktigt komma mig för. Man kan ju undra vad det är som tar emot ibland – även om det brinner i ens själ för något.
Nåväl, allt har sin tid. Jag har ju fortfarande mina gamla dagböcker, och skissblocken från för några år sedan. Jag tror att en sak som hållit mig tillbaka i alla fall är att jag tycker att mina skissböcker inte blir lika fina som de jag ser på Internet. Jepp, dåligt självförtroende is a bitch.
Men det är faktiskt så att jag kan måla – men jag är inte alldeles förtjust i mina bokstäver, min handstil som ändras konstant, och jag är ganska värdelös med pennor och att rita på frihand. Dels får jag ont i händerna, dels är det helt enkelt en konst jag inte övat på lika mycket som målandet. Det där med att man borde göra något varje dag för att bli verkligt bra, för att hålla igång kunskapen och sedan utvecklas… Det har varit svårt för mig. Men i år ska jag försöka – och det får se hur fult ut som helst.
Jag har länge älskat att se bilder på andras skisser, och älskat skissböcker och anteckningshäften med rundade hörn. Fråga mig inte varför. Det är kanske något som ser mer färdigt ut, omhuldat. Och häromdagen hittade jag äntligen böcker med rundade hörn – jag köpte faktiskt alla som Lunds hade 😀
Jag började faktiskt redan efter att mamma dog med ett par av mina egna häften från Redbubble (som ni kan köpa HÄR!), dit kom dikter och tankar, och jobbrelaterade grejer (eftersom mitt minne var värdelöst). Och dem kommer jag att fortsätta med (väskan full av skissböcker och häften vart jag än går???). Men dessa blanka sidor utan ränder lockar till att ta till vattenfärger, ta ut svängarna med skisser och planer, och så får det gå som det går med dem – men tankarna, drömmarna, idéerna landar på papper iaf.
Som sagt är jag värdelös med tuschpennor på frihand. Men jag försökte mig på en stackars hackspett idag, eftersom hackspetten synts till på mina promenader den senaste veckan. Min nya vän.
Hur använder ni era häften – eller är ni som jag var förut; handlade alla fina jag hittade men fyllde dem bara till några sidor och glömde dem sen?
Lämna ett svar