Igår gjorde jag minsann något jag aldrig gjort förr. Jag satt i duschen och diskade tiotalet älghorn i en liten badbunke. Det såg säkert både roligt och makabert ut.
Det har ju sin förklaring förstås. Och inte att jag äntligen tagit tag i hela jaktkortsägandet och -användandet utan att jag helt enkelt fått köpa en hop med älghorn. En jägare från trakten gick bort i höstas och igår var vi och tittade lite på hans udda samling grejer som såldes bort.
Jag tycker att allt ska tas tillvara då vi dödar djur. Älgkött är nog något av det nyttigaste som finns, men också lädret och hornen är dyrbara. Jag ville rädda denna samling horn, dels för att använda som prydnad, och dels för att tillverka smycken eller annat av småbitarna som kom med.
Så idag omfamnade jag min inre älg, eller i alla fall något slags djur, och njöt av nästan-vår-solen.
Jag fyndade också något annat som jag suktat efter lääänge – nämligen en mjölkkärra! Den lär ni nog se i mina trädgårdsbilder senast till våren!
Ja, hon är ju alltså lite galen denna Soulmama. Men GLAD!
Lämna ett svar