Jag fick bort en möbel från det så kallade gästrummet på andra våningen och började fundera hur jag bäst kunde få användning för rummet. Det har ju varit det där jävla projektrummet som bara varit fullt med saker och inte gjort nytta. Dock är det rätt kallt där på vintern, men i alla fall har det känts oanvänt och onödigt.
Så jag tog ett beslut jag inte velat ta i alla dessa år. Jag har alltid velat ha ateljén på ETT ställe. Och det har gjort att vardagsrummet känts så trångt och jobbigt, och lilla ateljéhörnan alldeles fullbelamrad. Jag har haft en tanke om att allt ska vara tillgängligt – men så trångt som där varit har jag ju inte alls hittat det jag böver, och tillgänglighet har inte direkt varit ett ord som beskriver ateljén. Jag insåg nu att drömateljén finns i framtiden, men den är inte här och nu. Här är det INTE tillgängligt, och rymligt. Här är kreativt, men bara om man göra det bästa av det, förstås.
Jag beslutade alltså att dela på ateljén i två delar som ännu håller på att utformas. Men tanken är att i gästrummet finns den så kallade pysselhörnan nu. Där finns allt småkrafs, samt mindre möbelprojekt. Och nere i vardagsrummet finns huvudateljén med måleriet. Det jag använder mest.
Och jag fick verkligen TVÅ nya rum. Nästan tre, om man räknar att vardagsrummet blev mer rymligt också. Men nu har jag en pysselhörna/gästrum, OCH en ateljé på nedre våningen med både lite arbetsbordsyta och plats för staffli och målarfärg.
Mitt hem är minsann ett projekt. Men nu har jag igen tagit ett steg mot att göra det mer optimerat för sin storlek, och tillgänglighet för skapande. Drömateljén finns i framtiden, men inte här och nu. Acceptera, andas, acceptera, tacka. <3
Lämna ett svar