Jag blev just intervjuad av Svenska Yle. De ska göra en liten radiogrej om problematiken med Fpa, delvis tack vare min enkät. Resultaten jag skrev om kan ni läsa HÄR.
Radiogrejen blir bara några minuter lång, så även om vi bandade i cirka 20 minuter kommer inte hela min historia eller mina åsikter att rymmas med. Men då det landat på deras hemsida, någongång nästa vecka, ska jag göra ett blogginlägg med lite tillägg och förklaringar om det känns som att det behövs.
Jag var nervös innan intervjun. Jag är ju på intet sätt någon som borde representera hela skaran med människor som upplever att de mått sämre pga byråkratin. Jag mår garanterat inte sämst, om man nu ska jämföra. Men för de som inte orkar eller kan höja rösten så behöver någon stiga fram och kräva förändring. Det kan lika gärna vara jag. Jag är i sorg och kris och har upplevt hur svårt det kan vara att få hjälp, både ekonomisk, fysisk och psykisk hjälp. Och jag är inte ensam.
Jag hoppas det sker en förändring. Att vi inte har sönder de människor som redan är sönder. Att vi börjar plocka upp bitarna och skapar ett mer rättvist land där alla verkligen är lika värda. Oavsett hur ens livssituation ser ut, ens psykiska eller fysiska mående, ens möjlighet att sysselsätta sig i samhället. Tack till Yle för att de trots allt hakade på det här ämnet! De har minsann misslyckats med många andra ämnen, både just idag och tidigare (orkar inte gå in på den kritiken nu), men här steg de fram och vågade lyssna på folket!
Lämna ett svar