Sov knappt alls natten till igår. Men fick sedan träffa den terapeut jag ska få börja gå till. Hon verkar bra. Men det tar ännu tre veckor innan vi kan komma igång. Nog är det konstigt att det ska ta två månader innan man får börja bearbetningen på allvar.
Men gårdagen var sorglig och råddig och konstig. Kanske därför det blev så råddigt på duken helt plötsligt på senkvällen. Jag brukar inte måla såhär. Jag vet än en gång inte varifrån dessa varelser kommer. Det är förstås spännande, och tacksamt. Men det är också förvirrande.
Jag somnade nångång på natten, och på morgonen vaknade jag till en så bisarr kommentar på förra inlägget att jag inte kunde somna om. Så nu sitter jag här med migrän. Tavlan nästan klar, och kaffet också. Tror dock det får bli en tupplurskaffekopp. Jag måste få sovit en stund.
Glad är jag iaf att jag hittat ett par lektörer som ska ta sig an mitt romanmanus, och min diktsamling. Så jag får lite feedback. Det känns bra och skrämmande och intressant. Det är skönt att skriva, och jag är glad att den processen sakta kan fortsätta trots att jag är tröttare än tröttast.
Lämna ett svar