Förra veckan var verkligen tung och full av sorg. Och den här veckan har varit lite som baksmälla efter det. Att liksom försöka komma ifatt sig själv i famnen på en kär. Det går sisådär.
Skönt att ha ätit gott. Städat förrådet och snickeriet och nästan hela vedlidret och bastukammaren. Det är liksom på gång. Suktat efter regn, och nu är det här.
”Matjorden” jag beställde har varit någon form av död, sandig lera. Mycket besviken. Nu har jag iaf fått lite gödsel i och hoppas regnet förvandlar leran till jord igen. Och hoppas fåglarna lämnar mina ärtbörjan ifred framöver.
Jag ska iväg till psyksjukskötaren igen, men om ett par veckor börjar den ”riktiga terapin”. Fast det känns som att bara för att jag fick träffa den terapeuten förra veckan sådär kort, så startade processen. Har gråtit med mammas inramade bild med mig i flera dagar förra veckan. Har försökt sätta ord på saker åt den närmaste. Har skrivit på min roman, och fiktionen har hamnat på sidan, för sådant som är ”baserat på verkliga händelser” och äkta, äkta känslor har fått ta plats.
Lämna ett svar