Sköna men aningen kyliga sommardagar. Min konst(iga)loppisförsäljning har gått ganska bra, men ännu finns det mycket att fynda HÄR!
Men just såhär ska man nog bo. I alla fall jag. Så att man kan gå knappa kilometern på skogsvägar och stigar och komma ut till åkrar man aldrig tidigare besökt. Och där står förstås en ensam älgko (tror iaf det var en kossa) med goda, gula buketter i munnen. Jag tror hon kan vara dräktig, så rund och fin som hon var. Fast kan ju hända kalvsäsongen redan varit och det bara frodats runda magar av all grönska. Men hon var lugn och vacker och alldeles, alldeles vild på samma gång.
Då vi först kom genom skogsdungen och jag såg henne hann jag tänka ”VATTENBUFFEL! FLODHÄST! MONSTER! AKTA!”. För så stora är de, och så ovan är jag ännu att se våra vilda djur. Kanske var det tur att hon inte hade liten med sig, för då kan de nog vara ilsknare. Nu blev det bara ett vackert möte som fick mina landsbygdsdrömmar (och -verklighet) att ristas in i sten ännu mer. Just så här. Precis så här.
Lämna ett svar