Jag var till läkaren idag för en uppdatering gällande min sjukledighet. Vi funderade nog på att jag efter augusti skulle fortsätta med deltidssjukledigt, men eftersom jag inte får något från Fpa för det så bestämde jag att jag återgår till arbetet i september. Jag orkar helt enkelt inte med den här ohållbara ekonomiska sjukledighetssituationen som snarare fått mig att må sämre. Jag får fortsätta terapin åtminstone till årets slut så det är jag tacksam för. Jag har en lång väg att gå ännu i min sorgebearbetning.
Men jag tänkte dela med mig av något mer glädjande. Det är ju inte så att jag någonsin kommer att bli någon känd inredningsbloggare. Jag tror inte det i alla fall. Men jag vet att många av mina läsare uppskattar mina loppisfynd så jag kommer att fortsätta blogga om sådant mellan varven. Det är ändå en del av mitt företag detta bloggande, det är i stort sett min enda marknadsföringskanal där jag får både visa bilder och skriva – och second hand, återbruk och byggnadsvård är ju mina stora passioner på sidan av skrivandet och konsten.
Och ni som funderar på hur det går ihop ekonomiskt det här loppisfyndandet så har nog all rätt att fundera 🙂 Men jag har sålt bort massor med mina egna saker och möbler, dels för att få mat på bordet, och dels för att kunna sätta små slantar på att förnya mitt hem och min garderob. En del av min förtjänst går till att förnya, men det mesta till mat och överlevnad. Sedan köper jag ju en del på företaget då det handlar om rekvisita till fotosessioner, blogginlägg, och kontorssaker. Tro mig; mina omkostnader då det kommer till inredning och kläder ligger säkerligen långt under medeltalet för andra i min ålder.
Den senaste kärleken är mitt nya matbord. Jag har använt ett bord moffa snickrat som matbord, men det är egentligen ett sidobord och har varit både för litet och för skrangligt. Det ska få ett nytt hem nånannanstans i huset. Och då jag såg detta spektakel på en loppissida ropade jag in det genast för tjugolappen. Det är tillverkat av en J. Nordström i Kivilös, 1935. Det har varit ljust mintgrönt, eller… mintblått? Vad man nu kallar denna ljusa, fina, gammeldags färg som är min nya kärlek (eller inte så ny, har ett annat bord och diverse smått och gott i den färgen sedan tidigare). Men i något skede har någon tidigare ägare fått för sig att måla hela nedre delen grällt oranget. Som tur är passar det någorlunda in i mitt hem, tillsvidare. Så småningom ska jag slipa det och måla med en liknande ljust mintgrön linoljefärg. Inget jag orkar tänka på nu i hettan i alla fall.
Jag har inga större bilder av rummet, eftersom jag fortfarande saknar soffa. Jag sålde min Meldal-dagbädd i helgen och moffas egensnickrade säng ska flytta in som soffa, och den ska jag prioritera att måla. Vill inte ha den intensiva träfärgen, utan det blir antagligen en matt grön linoljefärg som jag råkar ha hemma. Om jag inte råkar hitta en liten peng och målar den i dendär ljusa mintgröna färgen… Någon som vill sponsra en linoljefärgsburk? 😀
Jag fyndade lite smått och gott på loppis i Kokkola idag också. Detta representerar ganska långt de färger och material jag brinner för just nu. En del kanske känns lite somriga, men jag tror de här materialen och färgerna kommer att vara i mitt hjärta i många år. En gammal korg (jag vill byta ut en del av mina förvaringskorgar som finns i alla olika färger, former och material, säljer efterhand och köper nytt då jag får chansen), en linneduk (allt i linne slukar jag, det håller länge och är alltid vackert!), en väska (eftersom jag sålt bort de flesta jag haft) – den är inte helt i äkta läder, men delvis, och det är finsk design, antagligen 80-90-tal.
Och så ett par prydnadskuddar som visserligen är ganska fina, men som antagligen hamnar in i de kuddfodral jag också köpte. Jag måste rensa bland mina tusentals prydnadskuddar och vill ha en mer enhetlig look i nya soffan. Dessutom hittade jag i en reakorg vid Citymarket en liten bomullsmatta och vitt och den där ljusa blåa färgen.
Loppisbesöken lugnar mina nerver, och mättar min inredningshunger. De är nog hållbarare än medicinering, för mig i alla fall. Jag känner mig bättre nu. Men imorgon är årsdagen och jag har ingen aning om hur den kommer att bli.
Lämna ett svar