Det har varit lite tyst här på bloggen sedan förra, väldigt populära, inlägget om då jag målat sängen moffa snickrat för länge sen.
Jag har varit tvungen att skaffa ny bil, och idag har jag varit på blodprov igen. Jag tappar hår, och får mystiska blåmärken. Det behöver undersökas om det är något värre fel, eller ”bara” någon näringsbrist. Men jag är nog igång med diverse småjobb, bland annat spännande samarbeten framöver, samt att jag försöker fånga de sista sommardagarna, och de sista dagarna av sjukledighet. Allt från café- och loppisbesök till kulturtrippar till både museum och gamla hus på husvisning.
Jag har fått ytterligare en del saker hem-hemifrån. Bland annat två av moffas tavlor. Han var ju konstnär som jag, och även om jag har väldigt få minnen av honom så känns det som att jag kommit honom närmare nu igen då tavlorna bor här hos mig. En av mina favoriter finns dock hos mommo, den ska jag fota åt er nångång. Men örnen från året då jag föddes har jag alltid tyckt att är mäktig.
Och även om det känns som att mina släktskapsband bröts en del då mamma dog, då det inte finns någon kvar vars blodslinje går direkt ihop med min, så faller bitar av mitt arv på plats och moffa söker sig närmare igen. Kanske är det också en del av sorgeprocessen. Jag vet att jag fått så mycket av moffa, en del sånt som också mamma fick av honom. En inneboende kreativitet och värme. Det är inte bara tavlor, utan passionen att måla dem, kärleken till naturen och hantverket och mycket annat.
Lämna ett svar