Dagen då jag blev pärmflicka

Även i vår lilla ankdamm, på finlandssvenskarnas veckotidning Kurirens pärm, känns det stort att vara pärmflicka. Att en liten del av min historia, min konst, mitt skrivande, får ta plats, och kan delas för att kanske hjälpa, inspirera någon. Jag känner mig hedrad, endast lite generad, och väldigt mycket tacksam.

Temat för numret är hälsa och välbefinnande och jag är glad att Harriet Jossfolk-Furu tänkte på mig och min historia. Hon är en fin gammal kollega till mig från tiden då jag var journalist. Och det är alltid lika roligt att babbla loss med henne. Ganska imponerande egentligen, att det blev en så pass fin helhet – för jag hittar sällan korta punchlines som svar på djupa frågor. Jag kan tänka mig att X3M-intervjun som kanske kommer i nästa vecka också är svår att få ihop. Inget är svartvitt, och mina svar är sällan enkla och mediavänliga. Men i alla fall i Kuriren tycker jag att det blev lagom mycket helhet, och lagom mycket detaljer.

Hela mitt blogginlägg från då mamma dog är med. Tyvärr är inte bilderna jag tog precis då med, men artikeln visar i alla fall en ganska mångsidig bild av min konst. Dessutom pratar vi om Fpa, sorgebearbetning, och PMDS. All in all – ett fint reportage! En liten mix av allt jag skriver om här på bloggen – så om ni hittat mig tack vare artikeln hoppas jag ni börjar följa mig här också!

I tidningen finns många intressanta artiklar och jag rekommenderar att ni letar upp den i er lokala butik och köper hem den! Inte för min skull då, men för att bevara den lilla tidningen, de små medierna, de äkta berättelserna.