Jag har varit tröttfnissig hela dagen sen DETTA hände, men jag tog mig tid att fota mitt ommöblerade sovrum. Jag kunde väl skriva rader om diagonal säng, detaljer i mintgrönt, och ursäkter om hur andra sidan av rummet fortfarande är ett rådd. Men istället är denna ”inredningsblogg” ett forum för poesi (och ja, detta inlägg kan se konstigt ut i mobilen, poesi är gjord för breda sidor, och vettig radbrytning)!
Sovrummet är platsen där
du föds pånytt varje
morgon, vaknar upp ur
en annan värld, en annan
kropp.
Sovrummet är vilan, älskogen,
tårarna, ensamheten, närheten,
sömnlösheten och drömmen.
Men sovrummet är också,
antagligen, tyvärr,
platsen uppfylld av kläder,
kanske garderobsbrist,
högar, helst i vackra korgar. Spegeln
som vissa dagar är snäll,
andra inte. Och kanske dator och
sladdar men också korsord och
söta tofflor av läder
och fårull.
Sovrummet är platsen för
ärvda, virkade sängöverkast,
lappländska filtar, dragiga
fönster med virkade band av fett
yllegarn som ska täta, oftast ändå
otillräckliga. Min morgonrock i
skrynkligt linne, och så hans,
förstås.
Kanske små askar med
hemgjord muskelsalva, kristaller
och kondomer.
Och spikmattan, intill.
Sovrymmet ska rymma så
mycket, framförallt det som göms
från gästerna och ändå det
mest intima som kanske bäst
hade berättat för dem vem
jag verkligen är.
Det är bara september men
redan kallt här och jag
räds vinternätter då jag tvingas
fly detta trygghetsnäste.
Lämna ett svar