Jag gjorde redan ett inlägg om min skriv-bujo, men det här är alltså det stora inlägget om min mer konkreta kalender. Ett inlägg om varför jag var så avogt inställd till bullet journals först, mitt extremt minimala tålamod, och vilka regler jag brutit mot.
Så, jag börjar kanske med varför jag inte varit intresserad av bullet journals.
Jag vill se hela året framför mig. Det är lätt (och roligt) att köpa en kalender för året, ha översikt. Jag må älska skissböcker och anteckningshäften, men jag känner mig själv. Jag orkar aldrig hålla igång. Så hur skulle jag orka hålla igång en bujo och tvingas göra en månad i taget och vara kreativ i det formatet etc etc etc…???
Dessutom var bullet journals ÖVERALLT på YouTube och i bloggar. Och de finaste, konstnärligaste fick mig att få dåligt självförtroende – samtidigt som perfektionisten i mig, och esteten, visste att jag måste ha det att se snyggt ut om jag ska orka titta i kalendern ens… Usch med ”du behöver bara en penna och ett papper”, ska e vaa så ska e vaa. Alltså – lättast (och billigast) att låta bli.
Men det började svänga i mig lite då jag började ta mitt skrivande mer på allvar och insåg att jag måste ha ordning på mitt liv. Har jag ordning fungerar jag bäst genom mina deprimerade perioder, genom sorgen, genom PMDS:en, genom värkdagarna. Om jag har organiserat mitt liv så är det överskådligt, hanterbart. Men jag vill inte känna mig byråkratisk, nitisk, inte vara fylld av måsten. Det måste också finnas rum för ändringar, lekfullhet, kreativitet. Jag insåg att jag kanske ändå kunde ha nytta av en bullet journal.
Och redan nu, då skriv-bujon bara har någon vecka på nacken så känner jag mig mer organiserad och motiverad med skrivandet. I den gör jag skrivövningar, skriver ner scener som kommer plötsligt och som ska renskrivas då det finns dator-ork i mig, och jag håller lite koll på min wordcount och vad jag faktiskt får gjort i kalenderdelen av skriv-bujon. Så jag såg framemot att få min kalender-bujo hem på posten.
Jag bestämde mig alltså för ett par veckor sen att det skulle bli en bullet journal. Skriv-bujon var ett billigt fynd från Suomalainen i Kokkola (lite mindre än jag ville ha min kalender-bujo sen, men bra papper och lagom svaga dots, perfekt för skrivande), men efter att ha tittat på x antal YouTube-videor etc så trodde jag att jag visste vilken typ av bujo jag ville ha, också baserat på vad som fanns tillgängligt på nätbokhandlarna till vettigt pris. Jag visste tydligen inte alls, hade behövt titta på fler videor, och surfat på fler nätsidor… Nu då min Moleskine äntligen kom inser jag att jag velat ha en med tjockare papper som skulle tillåta mer tusch, vattenfärger etc. Besvikelse. Jag är ju konstnär – varför sökte jag inte mer efter något som passar en sådan???
Men sådär var det med tålamodet. Det biter mig i röven då jag har så bråttomt. Och jag har inte råd att beställa en ny och börja om från början. Men hela grejen har inspirerat mig så mycket att jag antagligen kommer att börja bära omkring på både kalender-bujon, skriv-bujon OCH en travel journal eller skissbok. Så det blev alltså INTE lättare och mer komprimerat med en bullet journal – men vafan, jag följer kreativiteten mer än reglerna.
Men det var ju det där med att jag inte ville ha en typ papper-och-penna-bujo, utan jag ville ha det snyggt och personligt och gärna fyllt med fina färger och minnen. Så, jag beställde inte bara en bujo. Jag beställde också ett gäng Tombow-brush pens, några Washi-tejprullar, några highlighters (som inte alls var bra på det tunna pappret, fuck), den magiska lim-tejp-grejen som alla verkar använda nuförtiden, och en hop med foton från Ifolor, i ganska litet format. Och så samlade jag dessutom alla mina bästa tuschpennor och sånt på ett och samma ställe – så själva bujo-paketet är INTE litet. Men jag känner mig i alla fall inspirerad till tänderna!
Jag har ju inte heller köpt något som inte far till företaget så att säga, allt är egentligen arbetsrelaterat och går att använda till olika saker, inte bara bujon.
Jag bestämde mig för att börja genast jag fick bujon på posten. Det var igår 😀
Och det var ju det där med att jag ville ha hela året (nästa år alltså) framför mig – MEN jag insåg ganska snabbt att det här tar massor med tid, och jag inser kanske äntligen charmen i att fylla i efterhand eftersom man kanske vill skissa och dekorera enligt feelis. Så jag har gjort klart november och december. Lämnat rum för julgrejer och företagsanteckningar.
Jag har suddat ut en del grejer på datorn, så det är inte så att jag luddat till såhär mycket med min handstil 😀
Den mest spännande veckan – med bokrelease!!!
Jag lämnade rum för en 2019-”finsida”, och har sedan gjort en framtidslogg över nästa års månader MED rum att skriva in färdigt sånt som jag vet kommer emot. Bara att fylla i de sakerna sen vartefter jag orkar fylla i mina veckoplaneringar. Just nu är min rygg rätt sönder, och mina stackars händer som ju lider av svaghet och fibro. Så jag är nöjd såhär långt (förutom med själva Moleskinen då…).
Ni ser de skrynkliga sidorna? Ja, suddgummi + tunnt papper + oförsiktighet = skrynkelhelvete…
Mest nöjd är jag kanske över att jag beställde de där fotona. Jag tittar sällan igenom foton på datorskärmen, och dessa har jag känt på och bläddrat igenom många gånger redan. Jag har har en hel del bilder som mest är dekorativa, blommor och natur. Men också bilder av mamma, och av min älskling och Klöver. Jag har inte orkat göra fotoalbum på många, många år, men kanske genom bujon får jag in lite bilder som jag faktiskt återkommer till, som får mig att minnas, och som ger mig inspiration och kärlek.
Vi får se vad det blir av detta. Men för mig är det här inget som ska kännas som att jag måste prestera, eller skapa några jävla habittrackers (också en sak jag inte aaaalls orkar med som andra bujo-entusiaster verkar prata om hela tiden) och målsättningar och annat tjafs. För mig är detta en kalender, och ett rum för lite planerande och skapande och anteckningar och små teckningar OM jag orkar. Och fördelen är ju att jag kan skapa det rummet – jag vet att företaget och skrivandet och allt kommer att kräva mer rum än vad en vanlig kalender hittills har tillåtit. Så på det sättet är jag glad att jag gått över till bullet journal. Åtminstone än så länge 😀 Men jag får allt gå över till att alltid bära ryggsäck, för med tre böcker istället för en blev det här verkligen inte en komprimering (men det är ju mitt eget fel, lurad på papperskvaliteten, dåligt tålamod etc…).
Men var och en med sitt. Här predikas ingenting. Jag är en sökare, inte en predikant.
Lämna ett svar