Den här PMDS-perioden verkar vara extra tung. Sömnen lider, och jag är ilsken och ledsen. Säkert påverkar novembermörkret, och den osäkra ekonomin. Men jag försöker hitta ljuset i stunderna med Kärleken, och i mitt julpysslande. Idag är det mammas födelsedag, och det gör extra ont. Så jag smyger in julen.
Jag har liksom bestämt att jag gott kan bli en såndär galen julmänniska igen, som jag var då jag var liten. Det lyser ju upp hela vintern om man får pirra och pyssla och mysa med julstämning och midvinterritualer. Så även om jag inte tar in granen och pyntar klart förrän om någon vecka, eller två, så kunde jag inte hålla mig helt. Jag har tagit in ett par miniminigranar som ändå inte skulle överlevt uppefter sina större släktingar. Doften börjar ta sig här inne.
Jag har också pysslat en del julklappar, och idag hittade jag helt otroligt vackra små paketkort på loppis. Gamla, lite gulnade och stämningsfulla.
Blomkrukorna har också fått några kompisar, och jag ska börja stryka ett par linnedukar jag loppat. Lyxigt att hitta finska märken så som Lapuan Kankurit som gör klassiska vackra dukar. Jag smyger in julen men försöker omfamna den hårt och intensivt. Det känns liksom tryggt.
Lämna ett svar