Jag har delat med mig av mina dikter om mamma, eller sorgen efter henne. ”Signerat med ditt namn” går fortfarande att beställa på alla större bokhandlar på nätet och jag hoppas den fortsätter hitta hem till er.
Men jag har än en gång gått igenom de dikthäften jag fick av mamma för länge sen. De flesta av häftena är fyllda innan jag föddes. Men det finns dikter om mig. Och dikterna som handlar om mig rör mig till tårar varje gång. Hennes kärlek till mig, och glädjen att få välkomna mig till världen var total.
Jag tror nog att hon ger tillåtelse att jag delar en av dem med er. Det handlar ju inte om att skryta med någon poetisk ådra, jag vill bara visa kärleken. För den är med mig alltid.
Min lilla dotter
snart fyra år
Hon heter Sandra
med långt, vackert hår
Hon sprider glädje
vart hon än går
med glimten i ögat
när hon ler
När hon var en liten baby,
redan då var hon
stark i sig själv
Nu har hon växt upp
till en liten dam
som vet vad hon vill
När hon på kvällen
har lagt sig
och just skall somna in,
då lägger hon armen
omkring mig och viskar;
”jag tycker om dig”
Finns det en större glädje
än två barnarmar om ens hals?
Då blir det så varmt inom mig,
då kan jag somna tryggt
Marina Furubacka 30/5 -90
Lämna ett svar