Det finns så mycket vackert i Kronoby. Och sedan jag flyttade tillbaka till min hemkommun för några år tillbaka så har jag tänkt att kanske jag inte vill vara bara Kronoby-bördig, utan att jag vill bo här. Hela livet. Hitta ett hemman nånstans i vår vackra kommun och slå rot.
Jag har nämligen tänkt att kommunerna i sig är väl inte så olika – man slår rot där man känner sig hemma, där man hittar boende, där man har familj och vänner kanske, och ett arbete man tycker om. Men nu har jag fått inse att kommunerna själva – eller kanske snarare kommunalpolitiken – har så olika personligheter att man endera passar ihop med dem. Eller inte.
Och sedan jag flyttade tillbaka så har Kronoby kommun gjort såna beslut som visar att dess personlighet inte till det minsta passar ihop med min. Sedan jag återvände har småskolorna stängts, eller ska stängas. Djupsjöbacka, Småbönders, Norrby, nu Påras och också Söderby.
Kronoby kommun har visat sitt sanna anlete, och jag avskyr det.
Jag har letat efter ett hemman i Kronoby och omkringliggande kommuner. Helst av allt hade jag velat vara kvar här i min hemkommun. Men nu tror jag nog att beslutet om Påras skola var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag och Kronoby hör inte ihop längre. Och det krossar mitt hjärta.
Det är inte så här man ”sparar”. Det är så här man tar död på något.
Jag vet inte vart framtiden för mig, men faktum är att jag nu kommer att fokusera mitt letande av drömhemmanet annorstädes. Kanske Pedersöre, som har både småskolor och fin inställning till företag, både små och större. Jag vill ha en kommun som vill bevara de små, men ack så levande, byarna. Det som är så stort, i det lilla.
Kronoby kommer knappast att sakna mig. Jag önskar lite elakt att jag hade ett miljonföretag att ta med mig bort – så det skulle svida lite. Det är väl småsint av mig. Men jag vill att Kronoby ska vara bättre än såhär, och om kommunen inte kan vara det så vill jag visa med all makt jag har att jag inte nöjer mig. Och den makt jag har nu är att ta mitt pick och pack härifrån. Då det är så dags.
Ännu stannar jag. Men jag söker mig bort härifrån. Och jag säger det igen; om jag vinner på Eurojackpot så köper jag upp småskolorna och startar upp dem igen. Ni har mitt löfte.
Lämna ett svar