Jag insåg en sak idag, nu då jag gjorde mig beredd att posta några bilder på mina senaste tavlor. Jag är minst lika nervös och osäker då det kommer till att visa bilder av min konst – som av min kropp. Många av er har tyckt att jag är modig och stark då jag visar bilder på min icke-smala kropp. Men sällan säger någon det då jag visar konst 😀
Det är nog helt förståeligt, jag fiskar inte efter kommentarer om att jag är modig. Jag försöker bara erkänna att konsten är för mig något så intimt att det ibland är svårt att visa den. Jag är väldigt osäker, tycker jag är värdelös på att måla och att jag inte får fram det jag önskar i min konst. Mer om det i detta inlägg!
Häromdagen var detta riktigt jobbigt, då jag visade en bild på SOME av halvfärdig korptavla. Jag tyckte den var jättefin. Men så gick jag och förstörde den, då jag målade vidare. Nu tycker jag att jag räddat den, och gjort den till något nytt, och kanske bättre, men det har varit en jobbig och väldigt intim resa. Med många, många gillningar på den ”gamla” versionen…
Det blir väl så då det handlar om något som ”talang”, vilket väl är lika okontrollerbart som ”kropp”. Ja, man kan träna på målande och ritande. Och man kan träna sin kropp eller forma om den på annat sätt. Men ändå – det ligger något i min tanke om att kropp och konst är rätt lika varandra. Och man kan absolut vara lika naken med båda.
Jag har också nångång mått så illa och varit så destruktiv att jag förstört någon tavla. Detta istället för att skada min kropp. Vilket var ett bra val, men effekten var nästan lika, och motivationen identisk.
Så där har ni något att bubbla på.
PS. Ja, alla tavlor till salu – trots att jag vill låna dem till utställning i april. Månrävar och Spegelkanin kostar 400€/st, och korparna 350€.
Lämna ett svar