Imorgon är det deadline för Solveig von Schoultz-novelltävlingen. Jag försöker ju att vara ledig, men det känns som ett måste att delta. Både priset och äran är ganska stor. Man får inte heller delta om man är utgiven på förlag – så jag antar att jag fortfarande har chansen. Kanske min sista om allt skulle gå som jag önskar med min författarkarriär (varning för pretentiöst ordval där, hehe).
Och jag har en galen novell nästan klar. Men jag får inte riktigt färdigsställt. Så istället för att skriva tittar jag på videor på YouTube om skrivande. På engelska. För det finns inte svenskspråkig författarTube. Alltså istället för att skriva funderar jag på att starta YouTube-kanal om skrivande och författarskap. Vore det intressant?
Och istället för att skriva läser jag Stephen Kings ”On Writing”-bok om skrivande. Och jag går ut i skogen. Jag äter kycklingsoppa på terassen – årets första utemiddag. Soppan var inte god, men solen var det.
Och istället för att skriva tänker jag på hur jag vill fortsätta målandet på nya tavlan, vilka penseldrag som ska komma näst jag orkar ta i penseln överhuvudtaget. Istället för att skriva tittar jag på bärbara datorer som skulle funka just för skrivande, och en prisklass som kunde gå att acceptera (glöm Macbooks, och tänk 300€ och avbetalning…).
Men det är ju faktiskt så att enda sättet att få nånting skrivet är att börja. Och det kan jag leva med. Problemet är att jag har så svårt att avsluta det jag påbörjat. Då man skriver ett slut så stänger man ju alla dörrar dit historien kunde tagit sig om kreativiteten, tiden och orken tillåtit det. Det är skrämmande att sätta punkt.
Lämna ett svar