Ja, fågelskådare. Nog är det väl helt normalt att jag drömmer om att bli ornitolog? Inte egentligen ändå, eller inte på heltid. Men det här att bo på landet har sakta men säkert öppnat mina ögon. Nog har jag alltid bott relativt nära naturen, men det tog länge innan jag började se den.
Nu ser jag ju vitsvanshjortar, älgar, och alla dessa fåglar nästan dagligen känns det som. I alla fall fåglarna, men också de stora djuren typ varje vecka. Igår såg vi vitsvanshjort här på åkern på andra sidan vägen från mitt. Det är alltid lika magiskt att befinna sig så nära våra vilda djur.
Men ja, den här eländiga snön gav min inre ornitolog en riktig fullträff! Snön drog nämligen alla fåglar ur skogen, säkert i panik sökte de mat hos mig. Typ fyra hackspettar har tillbringat dessa dagar i träden utanför mitt fönster. Jag är osäker på om de grälar eller har en orgie. Men de är fina att se på. Och också tidigare då vi varit på promenader så har de följt med från träd till träd, och hållit sig nära intill.
Jag har också sett koltrastar, bofinkar, sidensvansar och domherrar bland annat. Sånt som jag sällan ser i hela flockar här hos mig.
Så, jag kanske inte drömmer om att bli ornitolog på heltid. Men nog på halvtid. Och främst drömmer jag om ett riktigt proffsigt objektiv, så jag kunde fånga djuren på bild också. Nu är det bara suddiga bilder från fönstret som gäller. Men visst är det roligt att föreviga dem hursomhelst. Det bästa är ju ändå då man är IRL, i stunden.
Lämna ett svar