Jag skämtar mest. Men jag tittade faktiskt häromdagen på deras sidor om de skulle ha några lediga jobb. Så jag faktiskt skulle kunna lyfta lön från Fpa för det arbete jag gör. Ursäkta, detta blir ett deppigt byråkratiinlägg. Men jag skriver inte dessa för att bada i ilska eller besvikelse. Jag skriver för att andra ska förstå. Och kanske vara beredda om de hamnar i samma sits. Och kanske någon med ”makt” läser. Kanske vi kan få till en förändring?
Jag har fått beviljat sjukdagpenning nog. Men det skulle betyda cirka 400€ först 20.6. Så nu hoppas jag innerligen att de ändrar sitt felaktiga beslut om utkomststöd SNARAST så jag får betalt alla mina räkningar, inklusive hyran. Lite mat vore trevligt också.
Jag har sagt det förut men det är banne mig för jävligt att jag inte kan få ett enda beslut hem och bara kunna liksom acceptera, nicka, och tacka. Och fortsätta MITT LÄKANDE.
Nej, VARJE GÅNG får jag sitta där och lusläsa och räkna och RÄTTA. Nu har jag bland annat in en begäran om rättelse för FJÄRDE gången gällande lön i april och maj. TRE gånger redan har de räknat fel. Det efter att de allra först räknade rätt, men sedan f*ckade upp det igen.
Jag lyfte 500€ i mars. Sedan blev jag sjukskriven. Jag hann dock lyfta 300€ i april innan jag fick sjukintyget. De ska alltså dra av 300€ i april för lönen. I maj har jag inte lyft nånting förstås. Som ni ser har de i detta beslut lyckats skriva sin paradox i en och samma mening! I april dras det av 500€ baserat på mars, och i maj dras det av 300€ baserat på april… HALLÅ! Jag har bara lyft 300€ i april och har lyckats leva på 200€ mindre än normalt för att de inte betalt ut de pengarna. Jag behöver de pengarna för att komma ikapp med mina räkningar.
Okej, detta är kanske lite överkurs för de som inte är insatta i Fpas uträkningar eller i egenföretagande. Men det är nog helt otroligt att de inte kan godkänna att det bara är 300€ i april efter att jag skickat in kontoutdrag 3 gånger…
Nåväl. Jag måste också ha dem att ringa upp mig framöver. På senaste telefonräkningen var det över 2 timmar i telefon med Fpa, och 16€. Ingen betalar för det. Det måste mitt företag stå för. Och då är inte ens senaste två veckorna med i uträkningen tror jag. Hursomhelst. Det är som ett heltidsjobb som kostar mig pengar detta byråkratiserande.
Självklart vill jag vara frisk och stå på mina egna ben. Både fysiskt och ekonomiskt. Och psykiskt. Men jag är inte där ännu. Och det gör ont att skyddsnätet inte fanns där som man trodde.
På socialen har jag fått värdelös hjälp. Det är som att de bara räknar ut ekonomiska stöd där också, med dollartecken för ögonen, och ger inget STÖD i hur man ska göra då, om inte pengarna kommer. Och fysioterapi får jag inte heller. Jag har ringt till de högsta inom fysiatrin på Soite men nej, jag får inte vården jag blivit ordinerad av läkare.
Jag skulle vilja avsluta med något peppigt. Eller tappert. Men det sinar verkligen i min dumstarka källa av pepp och tapperhet. Så mycket handlar om att se sitt eget värde – annars gör ju ingen annan det heller. Man måste skapa sin lycka genom sitt egenvärde. Men det är fan svårt då man känner sig påtrampad, bortglömd, värdelös… ”Det ser ju ut som att du inte ens försöker.”
Lämna ett svar