Jag kommer inte att gå in på detaljer varför senaste veckan varit så tung, eller varför jag kraschat ännu mer. Men jag ville kasta in några bilder, och konstatera att det har varit tungt. Det ÄR tungt. Men det finns väl lärdomar i detta också.
Som alltid då något jobbigt händer, då jag inte riktigt vågar känna fullt ut på känslorna, för att jag är rädd för att bli alldeles galen, så har jag varit väldigt rastlös senaste veckan. Min terapeut är på semester och det har känts ”säkrast” att inte känna efter. Jag har nog erfarenhet av detta, och vet att det straffar sig sen. Men om jag ens kan få några dagar utan tårar, då jag får något vettigt gjort – ja, tack.
Det har hänt flera gånger förut, också gånger då jag varit sjukskriven. Att jag blivit överväldigad av sorg eller depression, men försökt vända det till produktivitet. Som sagt, det straffar sig, det blir som en mani som brinner hastigt och lustigt, men som falnar snabbt. Den där produktiviteten, som egentligen bara är rädsla och rastlöshet, får mig att vilja börja jobba igen, skita i att vara sjukskriven, ignorera kroppen totalt (inklusive förkylningen, den första på ett par år, hur ligger man still?), bara göra, göra, göra så inget kan komma att börja KÄNNAS.
Nåväl. Det är väl bra att jag är förkyld. För det har ändå hållit mig på jorden lite. Jag kan inte börja jobba. Jag måste ha respekt för min kropp och för mitt psyke. Jag mår inte bra.
Men det jag ändå fått gjort får jag väl vara nöjd med. Fast det mest känns som tidsfördriv, eller liksom en illusion. Ett falskt, och misslyckat livsbroderi. För att jag inte på riktigt levt fullt ut. Inte älskat, inte känt, inte närvarat, inte på djupet tagit tillvara. Bara gjort.
Men vad har jag gjort? Skött loppisbord. Beställt billig skrivlaptop för ett stipendium jag fått, och skrivit på romanen. Byggt kattrappa jag planerat i fem år men inte fått gjort något åt. Det blir en annan historia om Klöver vill använda den. Den tål nog förbättring. Men helt nöjd med vad fem års prokrastinerande och en halvtimme jobb kan åstadkomma. Tanken är alltså att han inte ska hoppa ihjäl sig i vinter då han knackar på fönstret så vi ska se om han gillar den…
Jag har bytt till mig fem kubikmeter ved. Som förstås kom mitt i förkylningen. Men det har inte hindrat mig från att städa ur hela vedlidret. Föra till ekorosk allt det som rymdes i min bil. Och sakta börja rada upp veden vackert. Det är nämligen väldigt trångt, och jag kommer att behöva byta till mig mer än fem kubik för att klara en fattig, kall vinter. Jag har gjort det på kvällarna, i sval sommarnatt som doftar så underbart att jag har förbannat snoret i näsan.
Jag har plockat största jordgubbsskörden hittills. Knappa halvlitern. I mammas för stora gummistövlar. Hennes skor är nog för stora på fler sätt. Så svårt att leva upp till. Jag saknar henne något otroligt. Om några dagar har det gått två år. Hur är det möjligt?
Pionen jag köpte och planterade i rabatten för ett eller två år sen blommar äntligen. En enda stor blomma som varje dag sväller och sväller. Och jag har sprungit ut och fotograferat den varje dag. Nu verkar den dock vara påväg att vissna, men i en vecka har den bara svällt och svällt till uppemot 20cm i diameter. Jag älskar pionernas överdådighet. Det är så att man rodnar.
Men ja, livsbroderiet. Jag köpte ett halvfärdigt broderi på loppis. ”Där kärlek bor är lyckan stor”. Jag tänkte att om jag räddar det och avslutar det så kanske jag kan framkalla något av den kärleken. Manifestera fram den i mitt liv och i mitt hem.
Jag hade kvar en massa broderigarn från mina broderier av kvinnliga könsorgan, och tänkte att jag, som inte egentligen har något intresse av broderi, eller något tålamod, bara skulle använda upp garnen och inte ha nån press att det måste se bra ut. Färgglatt och udda duger bra.
Manin att få det klart tog över igår. Jag satt i timmar och tittade Big Bang Theory, grät och broderade klart. Jag signerade NN för den okända som påbörjat, och AS för mig förstås. Ett vackert samarbete.
Jag har ingen ram som passar för tillfället, så broderiet får hänga som det är ovanför skrivbordet.
Lämna ett svar