Det svängde till kallare väder, men nu först börjar sjukskrivningen ”ta” så att jag klarar av att ta tillvara lite av ledigheten. Jag mår inte bra, varken fysiskt eller psykiskt, och oron över ekonomin och hösten är enorm. MEN jag har fått vänt paniken över att ha missat sommaren till att försöka ta tillvara allt jag kan av det som är kvar av den.
Ja, jag vill sitta ute i sommarnätterna och skriva. Simma dagarna i ända. Åka på lokalturistande roadtrip. Etc. Men vädret vände, nätterna är mörka och min ekonomi håller inte för att röra på mig destomer. Ändå försöker jag mitt bästa nu. Vad gör det om jag sitter uppe sent, eller simmar fast det är lite kallt, eller låtsas som att vintern är långt borta ännu?
Ännu hinner jag skriva med sommarkänsla. Ännu hinner jag fota magiska solnedgångar och mjölkörtsexplosioner. Ännu hinner jag vara i min strandkropp och i min nyfyndade simdräkt.
Jag vill också tacka Joelle Steele. Hon är en avlägsen släkting jag besökte i USA för typ 15 år sen. Hon är också poet och författare och konstnär. Hon gav mig nyligen ett litet stipendium för mitt skrivande, och eftersom det är osäkert om jag kommer att kunna gå skrivkurs som planerat så skulle stipendiet gå till en skrivlaptop! Jag är otroligt tacksam och rörd att det finns sådan godhet <3
(En parentes för Fpa och andra kritiska röster: Jag skrev på sociala medier att ingen behöver ifrågasätta varför jag köper dator istället för mat, då jag har så problem med ekonomin. Men stipendiet var dedicerad för skrivande, så det blev en skrivdator. Jag önskar att också Fpa kunde fatta att jag inte kan använda mina stipendier hursomhelst. Då får de mer än gärna stå för återbetalningen till stipendiegivarna då jag får bannor för att jag använt stipendierna fel… Ja, det känns konstigt att för första gången på snart 15 år ha en ny dator, samtidigt som jag inte vet hur jag ska klara hyran. Men sådan är verkligheten för en sjukskriven konstnär och författare som bara försöker sitt bästa.)
Och jag har skrivit. Massor redan på 12 timmar sedan min billiga men rekommenderade Lenovo anlände.
” …I told him to take a snap shot as if I would not remember this, afraid
to forget and maybe there would be nothing of my body to grasp to
recall what it once was, cells activated, goosebumps and all,
skin white as snow last winter, window high, but alive, living yes, and
also totally alive but not just in body, no, more…”
Ja, jag skriver dikter på engelska. Men jag arbetar också på min roman. Försöker få allt var terapi jag kan få ut av skrivandet. Det är också ett sätt att fånga sommaren. För mig är det det.
Lämna ett svar