”Tu er å skåda ett mamma din?”

posted in: mamma, sorg

Jag har blandade känslor inför mammas grav. Jag planterar blommor, tänder ljus. Men tänker ändå ofta att jag besöker den för sällan. Jag vet inte vem jag tror räknar. Det är inte inför mamma jag skäms. Hon förstår.

Men kanske jag skäms inför mig själv. För att min sorgebearbetning tar sådan tid. För att hennes minne och bearbetningen av det har fått ge vika för mitt eget sjukande. Byråkrati. Värk.

Ändå är jag otroligt glad över att det finns en plats att åka till. Då hon känns för avlägsen sådär i etern bara. Och det är en vacker plats. Med gudatro eller inte. Kyrkan och gravgården ligger på högsta kullen, och solnedgången idag färgade allt rosa och orange. Utsikten som från bergstopp eller himmelrike.

Häromdagen var jag också dit. Då med blomma. En av byns alla tanter jag inte kan namnet på kom förbi på sin rollator då jag steg ur bilen.

”Ere Marinas flicko?”

”Jåå, noo ere he.” Jag kommer alltid vara Marinasdotter. Inför byatanter och andra. Det glädjer mig. Förr kanske det i stunder fått mig att känna mig lite platt, som utan egenvärde. Men nu bär jag namnet stolt.

”Tu er å skåda ett mamma din?” Mer som ett konstaterande än en fråga. Men ändå.

Svaret blev såklart ”ja” på den frågan också. Men faktum är att jag inte ser det så. Jag är och besöker mammas grav. Inte mamma.

”Man sku kona gråt blod. Om e sku hjälp.” Byatanten har så rätt.

Tanken på mammas aska där nere i jorden är fortfarande vedervärdig och smakar illa på nåt sätt. Att det är allt som finns kvar av hennes kropp, det fysiska. Så futtigt, med tanke på hennes storhet. Så jag försöker att inte tänka på att något finns där nere under mina fötter. Istället ser jag den speciella stenen med hennes vackra namn på bronsplattan. De rosalila strimmorna som nu lyfts fram av Erican jag satt i kruka framför. Bara en minnessten över någon jag älskar. Jag motar bort alla tankar om det fysiska som för alltid är borta och försöker framkalla anden. Inte den heliga, men mammas. En närvaro, om än för en liten sekund.

Jag är otroligt tacksam för den platsen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *