Isprinsessa för en dag

Jag vet att det är lite ojämnt och obalanserat då jag är tyst i flera dagar och sen rabblar ur mig två inlägg på en dag. Men sådär är livet, allt på en gång. Min kroppspositiva dikt (och bild) i förra inlägget bäddar ju helt lagom för detta inlägg med självporträtt från tidigare idag.

I något skede flyttar jag ju härifrån. Och trots att allt värker och jag har mycket annat jag kanske borde göra, så är det också viktigt att jag bara njuter av var jag är just nu. Inte hela tiden ställer till för något som ska komma sen.

Och jag älskar den här gården där jag kan fota mig själv någorlunda privat, med bara enstaka traktorer och grannar som kör förbi. Jag kan klä mig i långa klänningar, eller i inget alls, och fota mig i naturen, helt bara på bakgården. Det är en ynnest och jag försöker ta tillvara.

Så, jag må ha missat Frozen-filmerna, men vem vill nu inte vara isprinsessa för en dag? Dansa genom frosten och frysa häcken av sig för konstens skull. Och kroppens. <3

Och ni som orkat scrolla ända hit tänker väl endera att det var fint att se, eller att det var ju jävla narcissistiskt många bilder av mig själv. Men jag var ju den ända här idag, och jag ville fira min dag som isprinsessa – och det är en sån tid i PMDS-perioden då jag behöver alla hjälpmedel för att älska mig själv och livet.