Såklart har jag väl en del jag skulle vilja säga. Samtidigt som jag inte skulle vilja sätta mer bränsle på en eld som redan brinner så bra. Men jag kommer väl inte undan. Med söta kattbilder kanske allting är lättare att ta till sig.
I korthet: Om jag bara haft boken jag skriver klar nu hade förlagen antagligen sagt ja direkt 😉 I en av de två romanerna jag har på gång så är temat ytterst passande. Men kanske detta blir min stora ekonomiska förlust i Coronahärvan – att jag får klart boken alldeles, alldeles för sent och fortsätter leva på existensminimum och aldrig ser skymten av framgång. No one will ever know of my greatness! 😉
Nåväl, jag kan ju i alla fall hämta inspiration av folks beteenden just nu. Det är ju de som är mest skrämmande. Ja, viruset är jobbigt och jag vill verkligen inte att folk ska dö. SÅKLART. Men hamstrandet är skrämmande. Och framförallt att vi har så dåliga system och så dålig beredskap (både individuellt och i samhället) för något sånt här.
Varför blir det kaos då folk måste vara hemma med sjuka barn t.ex.? Varför i helvete har ni tidigare valt, eller känt er tvungna, att fara i jobb fast barnen spyr? Sådär som exempel.
Medborgarlön eller liknande borde vara ett faktum redan – för som många redan konstaterat är detta ytterst svårhanterat för kulturarbetare, småföretagare, och låginkomsttagare med värdelösa kontrakt, eller inga kontrakt alls. Många av oss är hårt belånade som det är, och vi kan bara hoppas bankerna förstår förlusterna som kan drabba låntagarna.
Vården är redan överbelamrad och underbemannad och våra hjältar och hjältinnor är för lågavlönade med för tunga bördor på axlarna. Detta borde vi ha fixat för längesen.
Tvättar vi aldrig händerna annars? Hostar vi på folk? Besöker vi mommo fast vi är sjuka?
Tydligen.
DET är skrämmande.
Bättre kan vi. Inte panikera, inte hamstra. Lära oss, ska vi. Göra bättre. Göra rätt. Skapa ett samhälle där varje individ är bättre lämpad att hantera en liknande situation och där samhället stöder alla individer.
Tänk på andra. Ta hand om varandra. Var inte ett rövhål. Ta det lugnt. Som Klöver brukar säga 😉
PS. Småningom kommer väl en ny kolumn av mig i ÖT. Som säkert drunknar i Coronan, och med tankar och idéer som ingen hör för att vi är fullmatade med virus och panik. Småningom kommer väl essä i Ny Tid, ska vi hoppas. Och dikter och böcker och allt sånt som vi kreativa skapar. Jag hoppas innerligen att det inte är förgäves att skapa – också sånt som är orelaterat till detta skrämmande.
Lämna ett svar