Var är de skräniga mensmonstren?

Ja, jag har varit lite snorig, och har haft lite stegring (vilket är vanligt för mig nog…) så är alltså så isolerad jag bara kan vara. Eftersom jag knappast har sett folk senaste veckorna så är det ju knappast Corona. Men, vadvetman.

Jag tog väl ut det nödvändigaste av ”JAG VILL HJÄLPA TILL” genom att skapa www.undantagskonst.fi och det droppar in material sakta men säkert. Jag låter sidan växa i egen takt. Om du behöver dela med dig av konst, eller om du vill ta del av konst, ska du klicka in dig dit!

Mäkta imponerad är jag också av kvinnorna som leder Finland. Det är svårt att förstå att flera av dem är i min ålder och till och med yngre. Jag känner väl mig aningen… liten, i jämförelse. Jag lyckas ju inte minnas något nuförtiden, inget orkar jag, och väldigt lite åstadkommer jag. Men vi har alla våra roller att spela.

Glad i alla fall över deras lugna, sakliga presskonferenser. Var är de där skräniga mensmonstren som kvinnohatarna var rädda för? 😀

Ett av dem är väl hemma hos mig. Min PMDS i kombination med förkylningen gör mig förbannad, ynklig, ledsen, ensam, övergiven, manisk, irriterad etc etc om vartannat. Vilken tur att jag inte behöver svara på pressens frågor. Och vilken tur att jag åtminstone har konsten och skrivandet.

Mindre glad är jag åt Fpa, och skulle väl kunna ta ut min PMDS på dem. De som skulle sätta sådan vikt vid att utkomststöden fortsätter rulla som vanligt. För mig drog de in uppvärmningskostnaderna plötsligt. Nu, mitt i vintern och mitt i pandemin, tycker de att jag endera ska flytta eller klara av över hundra euro i månaden själv. Jag har redan stått för veden själv, vilket varit nästan hundra senaste månaden det också… Jag är uppgiven och ledsen. Jag har redan levt på andras pengar i flera veckor för att jag själv hamnade på både försäkringar och fordonsskatter denna månad. Så, jag vet inte. Stänga av luftvärmepumpen? Eller bjuda in Fpa att ta en natt uppe på vinden i 13 grader?

I övrigt försöker jag skapa något ur det att världen känns stillastående. Min terapi gick via videolänk i torsdags, och det gick också bra. Vi pratade såklart mycket om situationen just nu, men det är också mycket annat i mig som börjar komma fram och som ska behandlas. Och mycket av det tuggas redan i mina böcker och dikter och bilder och tur är nu det!

Ta hand om er där ute.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *