En gammal vän till mig, Rufus, har gått till sällare jaktmarker. Budet nådde mig idag och jag tillåter mig en dag av stillsam nostalgi, och tacksamhet för hans bidrag till mitt liv och till världen.
Det är ett par år sen jag hörde av honom sist. Sådana blev våra vägar – olika. Men jag hade aldrig blivit den jag är idag om det inte vore för honom. Tänk vilka stora roller människor kan spela i vårt liv. Och vi inser det kanske i stundens omedelbara intensitet, sen bleknar det med tiden.
Nu påminns jag. Jag läser dikter och låttexter som skrevs då. Så mycket av det jag skapat i början av denna förvirrande konstnärs- och skrivbana har undertoner av honom i sig. Hade det inte varit för hans uppmuntran då i tiderna, hade det inte varit för de kreativa, intensiva, kärleksfulla dagarna och nätterna i Staden, och i Borgå, hade jag nog inte skapat och skrivit så mycket de åren som jag gjorde. Jag tittade i en gammal, opublicerad diktsamling. Den var deciderad till honom.
Han och hans syster Emma och alla de andra i gänget var så viktiga för mig då. För formandet av Soulmama. Herregud, inte ens ”Soulmama” hade jag blivit utan det gänget… Och allt började med att jag lärde känna Stadipojkken86 på X3M-communityn typ 04-05.
Jag skickar all kärlek och värme till familjen.
Nu hittar han nog det han alltid sökte. Jag avslutar med en bild han ritade i min skissbok 2006. Inte ångest, Rufus.
Lämna ett svar