Förra veckan ville jag börja julpynta utomhus och kände mig begränsad som nyinflyttad stadsbo. Varifrån få ens lite granris till trappan och till en krans på dörren?
Nå, jag får väl tacka alla goda gudar att jag har en bekant vars nästan 100-åriga gammelgran fallit i höststormen vid villan. Jag har fått ta ris därifrån och vilket ris! Mycket har förstås hunnit fara illa i högarna, men toppriset alltså – grovt, redigt, och med kottbörjan och finurligheter.
Jag har faktiskt aldrig bundit kransar förr, så det betyder väl inte så mycket om jag säger att gammelgranskransarna blev de finaste jag bundit!? Men några av de finaste jag sett också! Personligen vill jag inte ha band och glitter och dekorationer, utan bara grönt, som förrivärlden. Redigt, enkelt.
Och i helgen hade jag ett par av de bästa dagarna jag haft typ de senaste åren. Jag bara band kransar för brinnkära livet, det var friskluft och ont i händerna och kreativitet. Och sen delade jag ut till mina käraste vänner, grannar och svärföräldrar. Givmildhet och julkänslor på max. Så härligt, så skönt. Det blev som en minisemester.
Nu har dessutom älskling och jag ställt i ordning i det kaotiska vedlidret, så att det faktiskt ryms in ved dit. Men jag fick också en hörna som jag nu kallar tomteverkstaden! Där kan jag plantera om växter, binda kransar och småpyssla med sånt man måste göra utomhus. Älsk på den verkstaden!
Jag ska jobba i helgen men hoppas hinna binda lite kransar till. Nån som vill ha just såna här enkla?
PS. Försöker undvika att säga att jag fick tre manus refuserade i veckan, och känner mig rejält låg. Det behöver sitt eget inlägg.
PPS. Snart ska jag väl hinna pynta mer inne också!
Lämna ett svar