Det är verkligen konstigt hur det svänger, ibland från en minut till en annan. Orättvisor och felbehandling. Inte ens ett tack får man för det man gör och erbjuder, jobbet går till nån annan, utan ett ord.
Sen får man plötsligt ett litet stipendium för det stora konstprojektet som lär ta upp hela nästa år. Oj, nån som ser och tror och peppar! Och man kan studsa runt lite vid kollektivet och ha fina kaffestunder med kulturella legender och få känna sig en del av.
Och i nästa stund nekar igen författareföreningen medlemskap. Det trillar in fler nekade ansökningar om stipendium. Och Fpa med flera låter bli att betala lite här och där och julen ser jäääävligt mörk ut på pengafronten. Får iaf vara glad åt att skinkan blev donerad idag.
Men jag ger ju inte upp. Ni kan inte kalla mig lat. Jag kokar, rör runt i och smakar av den kulturella grytan hela tiden. Jag vill bara göra gott, få skapa, få ta del av och dela med mig av…
Äh, här är lite smått som är på g i ateljén. Men så måste jag förstås också tipsa om Jakartes årsutställning som blev superfin! Den tog hela min förra vecka, och stressen gav mig förkylning i helgen. Men det var det fan värt. Så härligt att vara ordförande och dessutom del av utställningen!
Lämna ett svar