Idag har jag försökt landa efter den sköna familjehelgen. Och jag har landat i massor med jobb, FPAs konstiga funderingar, räkningar och struliga företagsproblem. Och jag har landat i ensamhet. Den där ofrivilliga.
Då jag bara velat landa hemma, i varma, välkomnande armar. Känslan av att ha varit saknad, och älskad. Men jag har landat i ensamhet, och ägglossningsdepp.
Jag försökte rycka upp mig och sminkade mig. För första gången på något år. Jag har funderat ett par år på att skaffa en ögonbrynspenna, eftersom mina ögonbryn oftast bara är buskiga och ljusa och intetsägande bakom mina glasögon. Så det gjorde jag då jag hittade en ekologisk vid Terapihörnet i Pargas.
Därtill lite ekologisk ögonskugga och läppstift. Det är så lite så det knappast syns på bilderna, men jag gjorde det bara för mig själv, och ingen annan.
Sedan tog jag på mig ett av de färggladaste plagg jag äger och fotade lite i det sista, sinande solljuset i sovrummet. Jag försökte fånga skönhet och tacksamhet och allt det jag just då knappt klarade av att känna.
Jag försökte älska även om jag i stunden kände mig så oälskad. Oviktig.
Och det funkade, lite i alla fall. Jag ger mig själv rum att känna och vara. Precis som jag är. Om det inte duger så var utan. Jag duger för mig själv.
Puss på er!
Lämna ett svar